Ett undantag ska inte definiera mitt liv

Ni som följer mig på instagram har kanske märkt att jag ändrat min beskrivningstext där. Eller varför skulle ni egentligen det? Brukar ni läsa folks beskrivningar där när ni väl följer någon? Hur som helst- tidigare stod det ”bloggar om min återgång till studier och arbete efter en lång sjukskrivning för utmattningsdepression.” Nu står det kort och gott ”tankar om det ena och det andra”. Det här är troligtvis en tillfällig lösning tills jag hittar på något snärtigare.

Den där första texten stämmer fortfarande. Men det är inte den enda sanningen i mitt liv, och därför ville jag ändra den meningen. Visst, utmattningen och depressionen har ändrat på mitt liv helt massor- men samtidigt så var ju åren som sjukskriven ett undantag. Den största delen av mitt liv har jag inte varit sjukskriven. Och jag vill inte att ett undantag ska definiera mitt liv och min person. För jag är så mycket mer än bara det. Och jag är faktiskt lite trött på att utmattningsdepression är det första som folk förknippar med mig. 

Tyvärr märker jag att inläggen som uttrycker stark ångest ofta är mera omtyckta än de som handlar om något bra, och det leder till att jag publicerar de ångestfyllda inläggen. Det är lite synd, för hela meningen med bloggen var ju att vara ett verktyg för att få må bättre. Och nu när jag mår lite bättre är det som att folk inte skulle vara lika intresserade av att läsa. Jag kan förstå om man inte vill läsa en glansbildsblogg som målar upp livet som perfekt- men bara för att jag publicerar ett mera lättsamt inlägg betyder det inte att jag inte minns vad jag varit med om. Och om det är någon som skrivit många allvarliga inlägg om viktiga saker så är det jag.

Jag kommer inte att sluta blogga. Jag kommer knappast heller att sluta blogga om psykisk hälsa. Men infallsvinklarna kommer säkert att vara lite annorlunda och emellanåt kommer jag troligtvis att skriva om helt andra saker än utmattningsdepression. Jag har ju helt andra sätt att se på mitt liv och min berättelse nu när den värsta depressionen gått över. Jag skulle också vilja att mitt musicerande får en större roll här, och det har jag försökt med genom att använda en bild med mig och min gitarr på sidan Om mig. Själva formuleringarna där kommer jag också att ändra inom kort. Jag vill nämligen att det också ska kännas naturligt att boka mig som t.ex. festmusiker när man besöker hemsidan. För jag vill uppträda mera! De här förändringarna är egentligen en väldigt positiv sak, för de visar att jag mår bättre nu. Något som hela tiden var meningen. Ni som läste bloggen för att gotta er i min misär kommer kanske inte att ha lika mycket innehåll att se fram emot, men det känns också lite rätt åt er!

Foto: Kai Alajoki

Bloggandet har hjälpt mig så mycket och framför allt identiteten som bloggare har gjort mig mycket självsäkrare än tidigare. Bloggen har varit viktig för mig ända sedan jag startade den bland annat för att den gav mig en ny roll och ett syfte med min dag. När jag bloggade hade jag en meningsfull sysselsättning och var, förutom utbränd, också en bloggare. Jag var inte bara sjukskriven. Också nu är rollen som bloggare viktig för mig, men nu till skillnad från min jobbtitel. Jag är inte mitt jobb trots att jobbet är en ganska stor del av min vardag. Och någonstans väver bloggen ihop livet mellan sjukledigheten, musiken, studierna och jobbet till mitt liv.