Frisk nu?

Igår gick jag sista gången i kognitiv psykoterapi. Nej, det gjorde jag inte men det var sista gången fpa betalade för det. Tre år kan fpa betala för psykoterapi och sedan är det dags att vara frisk eller betala själv. Egentligen har jag inte gått i terapi i tre år ännu, eftersom jag gick första gången i terapi den 21.2, men på grund av att jag väntade på fpa:s beslut vågade jag inte börja gå i terapi från början av februari ifall de inte skulle bevilja den. Terapin beviljades ju sedan, men beslutet gäller från och med 1.2. 2017 så därför räknar fpa det som att jag gått tre år i terapi. Lite surt att det är så här men som tur är det bara tre veckor som jag missar.

Jag fyllde i tre enkäter om utmattning och depression och i och med detta kändes det verkligen som att det var sista gången jag gick i terapi. Enkäterna visade dock att jag fortfarande har medelsvår depression, dock lindrigast depression hittills sedan jag fyllt i dessa enkäter. Det har alltså gått åt rätt håll, men en del finns ännu kvar att behandla. Och därför tänker jag fortsätta gå i terapi ännu.  Och alltså stå för hela räkningen själv. Det blir ganska dyrt men just nu är det ännu nödvändigt. Jag är så pass frisk att jag numera klarar mig utan terapi varje vecka, men jag kommer att gå hos terapeuten varannan vecka till att börja med. Det som ändrar är att jag inte måste fylla i långa blanketter över varför jag ännu behöver terapi, utan jag kan helt fokusera på min återhämtning och de utmaningar som fortfarande behöver behandlas.

Det här känns konstigt. På sätt och vis var det ju igår jag började i terapi, men å andra sidan är mitt liv så annorlunda än det var då. Då var jag sjukskriven på 100 % och gick två kurser via öpu under hela våren. Och som jag hade ångest över de där kurserna. Nu jobbar jag och har gjort det i snart två års tid. Jag kan genast säga att jobben rehabiliterat mig på helt annan nivå än studierna som tvärtom nästan bara hållit mig sjuk. Jag kommer att skriva om det här också i något skede, för det har också med vården att göra.

Jag är jättetacksam att fpa stått för största delen av min terapi. Utan den här möjligheten skulle jag inte ha kunnat gå i terapi och jag vet ärligt talat inte om jag levt mera då. Det har varit skönt att våga prata om svåra saker med samma person varje vecka. Men jag har fortfarande ganska allvarliga svårigheter med att lita på folk och stänger fortfarande in mig själv i något ensligt rum om jag får dåliga nyheter. Det här behöver jag ännu behandla och om jag inte jobbade skulle det bli väldigt ensamt för mig igen p.g.a det här. Jag förstår så klart att det är ganska dyrt att betala för människors långvariga terapier men jag tycker också att det är konstigt att dra en gräns efter ett visst år. Varför inte bedöma vårdbehovet efter det faktiska behovet? Samtidigt så är det kanske så man måste göra för att det ska vara rättvist, och det finns knappast resurser att ta ställning till varje enskilt fall av terapibehov. Det här är alarmerande på flera sätt.

Men hur skulle det då gå för mig om jag inte jobbade och hade en fast anställd sambo? Troligtvis skulle jag igen börja må sämre på nytt eftersom jag helt tydligt inte är färdigt återhämtad ännu. Och varför är jag inte det? Jo för jag blev så sjuk av det här samhället vi lever i att det tar många år att rehabilitera mig. Vissa saker kommer säkert aldrig att bli som innan min sjukskrivning. Jag håller på att acceptera det men det är också tungt att ständigt behöva lära känna en ny version av mig själv.

Jag kommer att skriva ett inlägg om saker jag lärt mig och insett av terapin, men det blir nog till nästa vecka någon dag (eller senare) eftersom det är svårt att sammanfatta just nu. Det här var bara mina spontana tankar kring terapiprocessen som jag ville skriva ner.

21.2.2017. Här hade jag gått i terapi första gången och var så slut så inget annat gick att göra under hela dagen. Lite annat än igår. Här kan du läsa mina tankar när jag börjat gå i terapi.

Om du gillade inlägget får du gärna ge det en tumme upp här nedanför.

Vill du läsa mera kan du gärna gilla min facebooksida. Där delar jag alla mina blogginlägg så om du gillar mig där missar du ingenting.

Jag finns också på instagram.

Just nu håller jag också på att göra comeback på youtube och hoppas att jag nu ska kunna ladda upp mera material dit i år än förra året, så följ mig gärna där. Här är den nyaste videon som kom ut idag.