Det är väl alltid viktigt?
Celine Dion var min allra största idol när jag var barn och jag ser fortfarande upp till henne. (Jag ska se henne live när hon nu vågar sig till Helsingfors. Det skulle vara förra året men blev uppskjutet till i år, i juni. Men jag är #pessimistjavisst så jag tror inte det blir av nu heller) Jag följer hennes officiella konton på diverse sociala medier och ofta tycker jag att det är helt vettiga grejer som står där. Förra veckan såg jag att det gjordes reklam för något som hade med psykisk hälsa att göra. Jag läste inte så noga vad det handlade om då det helt uppenbart var reklam, men jag reagerade på formuleringen ”Now more than ever, it is important to take care of one’s mental health” (eller något liknande för jag hittar inte inlägget nu mera)
Och ja, visst. Många mår dåligt nu. Det ska inte förminskas. Jag mår inte jättehejsan nu heller. Men liksom- att ta hand om sin psykiska hälsa är väl alltid viktigt? Det ska väl liksom höra till hela hälsopaketet? Hälsa är faktiskt inte bara fysisk hälsa. Inte bara psykisk heller, utan social hälsa är också en del av hela hälsobegreppet. Och hur jag än skulle vilja att de här delarna bara gick att separera från varandra så går de inte det. Det går inte nu, inte i mars 2020 och inte ens i januari 2016 då jag var sjukskriven för svår depression men också fick två ögoninflammationer och en megaförkylning på en och samma månad. För att min hjärna var så slut så kroppen inte heller orkade.
Jag vet att den som skrivit det här (för det är knappast Celine Dion själv) knappast menat något illa- men det känns på något vis lite respektlöst. Speciellt för mig som redan färdigt känner mig utanför i flera sammanhang p.g.a. min långa sjukskrivning för största delen psykisk ohälsa. (För utmattning är inte bara psykisk, eller min var inte det) Visst, jag är inte sjukskriven mera och har inte varit det på flera år. Men såna här snabba påståenden visar på fördomar och tyvärr får det mig bara att känna mig ännu mera avvikande än jag annars också gör. Jag kanske kommer att skriva om det här i något skede men just nu känns det för känsligt. Jag vet liksom att min långa sjukskrivning (2 år, 3 månader) är avvikande men samtidigt skulle jag knappast ha levt utan den.
Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.
Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.
Jag finns också på youtube och instagram!