Mobbarna vann

För snart två veckor sen var jag sist till Åbo. En av mina vänner hade avlagt magisterexamen i slutet av 2018 och det firade vi under det sista veckoslutet i februari i år. Ni som läst den här bloggen ett tag vet att jag undvek Åbo en lång tid, på grund av att det innebar en enorm ångest för mig att vistas i staden. Det blev väldigt tydligt för mig hur mycket jag faktiskt undvikit centrum och vissa andra stadsdelar då jag på söndagen skulle träffa en vän i just centrum, och inte hade en aning om att hela Åbo centrum just nu är ett enda renoveringsobjekt. Jag hade verkligen ingen aning om det, och tänkte nästan tappa bort mig när jag skulle gå igenom Hansa till vår mötesplats. (Hansa är ett köpcentrum precis invid torget i Åbo ifall någon som aldrig varit i Åbo läser det här.)

Den här gången var det bara drygt tre veckor sen jag senast varit i Åbo, och den gången hände det en ganska otrolig sak. Jag har skrivit om det här på min instagram, så ni som följer mig där vet redan lite om det här. Jag hade varit på kaffe med en av mina närmsta vänner, och skulle ta bussen hem till Esbo när jag gick förbi domkyrkan. Jag tittade upp mot kyrktornen, och då slog det mig att jag inte är skyldig Åbo någonting. Att jag inte ska behöva be om ursäkt för att jag blivit illa behandlad i staden, utan att skulden ligger annanstans.

Skuld är nyckelordet här. Jag kände mig skyldig Åbo framgång, och då var det ett enormt misslyckande att bli utbränd. Jag skulle ju lyckas och bli framgångsrik och visa mobbarna att det var de som var förlorare, inte jag. Utmattningen såg jag som ett kvitto på att mobbarna vunnit, att de haft rätt om mig hela tiden. Jag var bara för dum för att inse det innan sjukskrivningen. Och det här var en av orsakerna till att Åbo var så ångestfyllt för mig.

Jag är inte skyldig dig nånting!

Efter att jag insåg det här var det lättare att vistas i Åbo. Helt borta var ångesten inte nu heller, men efter att jag insett varifrån den kom var det lättare att hantera den. En del i att jag inte skäms lika mycket nu som förr är ju att jag nu jobbar, och dessutom motsvarar jobbet min utbildning. Det bevisar lite att jag inte misslyckats helt. Jag är dock väldigt rädd att Åboångesten kommer tillbaka om jag inte har möjlighet att fortsätta jobba där då mitt kontrakt tar slut. Men jag försöker tänka att det tar jag då. Jag orkar inte mera ta ut alla förluster i förskott.

Ni märkte kanske att det kom en ny sångvideo till min youtubekanal igår? Om inte, kan ni se den här:

Eftersom jag har en skild sida här på min hemsida för min youtubekanal, kommer jag inte att skriva nya blogginlägg om varje youtubevideo jag lägger upp, som jag gjorde förut. Det kan alltså löna sig att trycka på den där prenumerera-knappen nu, så missar ni inte när det kommer nytt där. Jag delar också varje video på min facebooksida, så den kan ni gärna gå och gilla.