Men du jobbar ju!
Hälsningar från Jakobstad! När ni läser det här är jag här och intervjuar människor för fulla muggar, i mitt jobb då alltså. Det här inlägget ska inte handla specifikt om mitt jobb eller mina arbetsuppgifter. Som ni vet brukar jag vilja skilja på arbete och privatliv i den mån det går. Bloggen hör största delen till privatlivet även om den ibland också är jobb. Men jag ska diskutera jobb ändå, ur återhämtningsperspektiv.
Ibland blir folk förvånade när jag berättar att min återhämtning ur den stora kraschen 2015 fortfarande pågår. De allra flesta reagerar inte men en del människor tittar förvånat på mig och släpper ur sig ett ”men du jobbar ju!?”. Och ja, det är sant. Jag jobbar nu för tiden. Jag jobbar till och med heltid, och har gjort det sedan juni i fjol.
Men bara för att jag jobbar betyder det inte att jag automatiskt är 100 % fri från min depression, inte ens utmattningen är jag helt återhämtad från. Jag tror faktiskt att vissa saker aldrig kommer att bli som innan utmattningen. Jag har ett helt ok minne nu för tiden, men det är inte i närheten av vad det var innan utmattningen. Jag hade helt otroligt minne förut, nu har jag bara bra minne. Att jag nu klarar av att jobba är absolut ett stort framsteg, men jobbet innebär nya utmaningar. Jag har till exempel blivit blyg på nytt, då jag knappt umgåtts med människor alls under min sjukskrivning och de månader jag studerade efter den. Jag har också enorma krav på mig själv och genast jag lärt mig något nytt tycker jag att det är helt självklart och inget att vara nöjd över.
Dessutom klarade jag av att jobba typ 140 % hela 2014- och DÅ mådde jag dåligt. Om någon sade något smånegativt om en text jag skrivit kunde jag börja gråta av det- men jag klarade ändå av att studera, jobba och delta i florajubileum utan att missa särskilt många övningar. Då var det dessutom extremt viktigt för mig att jag lyckades med det, och att jag lyckades bra med det jag gjorde. För hela mitt människovärde hängde på det. Just för att jag mådde så dåligt.
Att jag jobbar betyder bara att jag jobbar. Inget mer än så. Återhämtningen pågår fortfarande och vissa saker kommer jag troligtvis att få jobba med resten av mitt liv. Jobbet är också bara en del av mitt liv, och det ska inte heller behöva bli hela min personlighet. Då är det inte längre ett hälsosamt jobb.
