10 saker jag lärt mig som vuxen

10 saker jag lärt mig som vuxen

Tack för stödet och respekten kring det förra inlägget! Skönt att ni respekterade min ovilja att få kommentarer på inlägget. Jag ville skriva någorlunda öppet om det här men p.g.a. mina tidigare erfarenheter ville jag inte ha några kommentarer kring det här. Det här inlägget får ni däremot kommentera om ni vill. För…

Idag är det min födelsedag! Jag fyller 28 idag vilket betyder att jag varit myndig i tio år. Helt sjukt! Fast samtidigt känns det som att det är längre än tio år sedan jag fyllde 18. Mina första tio år som vuxen har varit allt annat än lätta, men nu tycker jag mig ana ett svagt ljus i tunneln. De här tio senaste åren har jag lärt mig en massa saker, och jag tänkte att det kan vara roligt att skriva ett inlägg om det här. Så här har ni tio saker jag lärt mig under mina första tio år som vuxen.

Här nedanför ser ni en bild från min 18-årsdag. Då var det party som gällde. Jag har klippt bort min kompis som var med på bilden då jag inte vet om hon vill synas på min blogg.

Min 18-årsdag. Som ni ser på näsan var jag förkyld då också.

Känslor måste få kännas

Och uttryckas. De som säger att man är överkänslig är bara ointresserade av att hjälpa till och vill skuldbelägga en så att man tvekar på sina egna upplevelser. Målet är att få en att känna sig jobbig så man inte vågar utsätta dem för sina känslor igen. Människor som får en att känna sig jobbig är inte hälsosamt umgänge. Det är förresten också en sak jag lärt mig, men det hör i princip ihop med nästa punkt också.

Kvalitet framför kvantitet när det gäller vänskap

Det märker man speciellt när man går igenom svåra saker. Vilka vänner som faktiskt får en att känna sig bättre och vilka man helst inte umgås med så mycket. När man går igenom tunga saker märker man också vilka vänner som faktiskt är vänner. De som fortsätter att höra av sig fast man aldrig själv orkar ta kontakt, eller avbokar möten p.g.a. ångest.

Vila ska inte sparas till graven

Inte fast hur folk predikar om att man orkar vad som helst som ung. Det stämmer inte. Ofta är det personerna som får en att känna sig jobbig som säger sådana här saker också. Orsaken är den samma också här, att skuldbelägga.

… men inte heller glädje

Den här har jag fortfarande lite svårt med. Jag har som sagt varit med om mycket jobbigt de senare åren och det har lett till en del tvångstankar. En av dem är att om jag är glad och något går bra kommer jag senare att få betala genom att något hemskt händer. Det har hänt ganska många gånger precis till följd av en eller flera bra händelser. Senast förra hösten var jag med om en sån grej. Men det här gör ju att jag aldrig vågar vara glad. Och det är ganska sorgligt. Nu för tiden vill jag ju på något sätt tro att man klarar av sorgen bättre om man fått vara glad innan smällen. Och man kan faktiskt inte planera och förbereda sig på precis allt. På gott och ont.

Däremot är det skönt att ha pengar på sparkontot

Men inte alltid så lätt att uppfylla. Men när man kan ska man lägga undan pengar dit! Redan 20 euro kan hjälpa mycket när man är studerande och man måste vända på slantarna. För 20 euro får man mycket mat. Det här med ekonomisk trygghet är så otroligt skönt, och pengastress däremot är hemskt.

Ingen analyserar mig och mitt beteende lika mycket som jag själv gör.

Och gör de så har de ett väldigt tråkigt liv. Det här har varit jätteskönt att inse, och när jag håller på att få social ångest så brukar jag försöka tänka så här. Ingen annan kommer att tycka att jag är lika dum som jag för ingen annan analyserar allt jag säger in i minsta detalj.

Jag är värd att behandlas med respekt!

Precis lika mycket som alla andra. Även om jag fortfarande har svårt att förstå det här så där rent emotionellt så tror jag inte mera att jag är världens sämsta människa.

Jag vet bäst vad jag vill göra!

Även fast andra tror att de känner mig bättre än jag själv så stämmer det inte. Mycket av det jag listat ut under terapin är sådant som jag vetat redan som barn, men försökt förtränga för att passa in i andras bild om mig. Jag är långt ifrån fri från det här beteendet, men jag måste försöka bryta mig loss lite i taget. Den processen har redan börjat. Det här är jag inte redo att skriva om i bloggen, men förhoppningsvis kommer också den dagen då jag vågar vara ärlig med det här också här.

Nästan ingenting i livet är svartvitt.

Och det är ganska skönt egentligen. Jag kommer ihåg att jag blev jätteirriterad när jag insåg det här i samband med grundstudierna i litteraturvetenskap. Jag bara hatade att inte ha svar som var rätt eller fel, men nu tycker jag det här istället kan leda till djupa och intressanta diskussioner. Det som är rätt för mig kan vara totalfel för någon annan, och det är väldigt viktigt att inse att alla människor, och situationer är olika. Man blir dessutom en bättre lyssnare och rådgivare om man förstår det.

Allt förändras hela tiden och det är inte nödvändigtvis dåligt.

Jag har också rätt att ändra åsikt om saker. Och jag har säkert ändrat åsikt om ganska mycket de senaste tio åren. Jag umgås ju för det första med bara en bråkdel av människorna som jag umgicks med för tio år sen, jag tycker att Helsingfors är riktigt trevligt och musikteori är roligt.

Här har ni nu en bild på mig från idag. Uppenbarligen har jag ju lärt mig lite om smink också, för det tycker jag ser bättre ut idag än för tio år sen. Sedan hade väl sminket suttit på några timmar också när bilden togs, medan jag idag precis sminkat mig inför kvällens restaurangbesök. Inget party för det orkar jag inte med, och jag har också program nästa veckoslut, så det blir att ta det lugnt ikväll och på helgen.

2 svar

  1. Friskare skriver:

    Vilket kul inlägg! Om du bloggar om tio år får du köra ett likadant vid 38 och se om du fortfarande håller med om visdomarna från 28 eller om de kanske har justerats lite.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close