Jag vill inte att bloggen ska begränsa mig

Hälsningar från tåget till Karis! Jag ska träffa en vän där och tänkte passa på att skriva några rader när jag nu ändå sitter här. Jag vet inte om ni har märkt det men just den här hösten har jag haft lite mindre skrivlust än tidigare. Inte färre idéer men helt enkelt mindre skrivlust. När jag normalt suttit och skrivit blogginlägg har jag den här hösten gjort annat för det har känts bättre. Jag har också haft mera kvällsprogram än på länge och behövt återhämta mig den tid jag haft fritid. Det har gjort att bloggen inte varit prio ett de senaste veckorna. Inläggen jag publicerat har varit sådana som jag skrivit tidigare för att ha när motivationen tryter, för det visste jag att den kommer att göra i något skede.

Och tyvärr kommer bloggen knappast att vara prio ett just nu heller, för jag vill inte tvinga fram innehåll som sedan inte är bra. Att ha ett schema för bloggen har fungerat bra ganska länge, men just nu känner jag mig ganska begränsad av det. Och misslyckad varje gång jag inte lyckats krysta fram något inlägg för att det är måndag, eller torsdag, som ju är de dagar jag brukar publicera inlägg på.

Sedan finns det faktiskt andra orsaker till att jag inte varit så ivrig på det här med att blogga den senaste tiden. Jag har varit väldigt trött och haft en del ångest över mörkret i år, och det skulle jag ha kunnat skriva om i bloggen. Orsakerna till att jag inte gjort det är delvis den där arga inre rösten som skriker att är jag aldrig nöjd? Jag hatar ju våren också. Men det finns en ännu viktigare orsak till det här och det är att jag inte vill att min ångest ska löna sig för mig, och ibland känns det som att bloggen gör att det inte lönar sig att kämpa mot ett bättre mående. Därför har jag hållit tyst om min ångest de senaste månaderna. För jag blir faktiskt lite ledsen över att de inlägg där jag skriver att jag äntligen mår bättre än på länge inte uppskattas, utan det är inläggen skrivna i total förtvivlan som folk gillar. Det har till och med hänt att jag mitt i ångestattacker hunnit tänka att det här blir nog ett bra blogginlägg, och tyvärr så förstärker det min inre föreställning om att jag inte förtjänar att må bra. Jag skulle önska mera hejarop när det går bra, och inte bara hjärtan och ”kramar” när det går dåligt.

Jag tror jag behöver ett nytt förhållningssätt till bloggen. Tidigare var det viktigt för mig att jag förknippades med utmattning, eftersom jag upplevde att det var det enda jag på riktigt presterat bra i. Att vara utbränd. Nu vill jag inte mera att folk ska känna igen mig som hon som blev utbränd, utan kanske snarare som hon som tar upp viktiga saker i sin blogg och i sin musik. Det är en viss skillnad. Och så kommer jag att försöka blogga när det känns som att jag har något att säga. Det kanske inte blir två inlägg varje vecka, men någon vecka kanske det blir tre? Och musiken vill jag börja satsa mera på igen. Följ mig gärna på youtube för att se hur det går.