Jag tar en paus

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Kanske med att konstatera att den här bloggen fyller fem år idag? Jag jobbade också sista dagen på mitt nuvarande jobb idag. På fredag är det oktober och jag är heltidsstuderande, förhoppningsvis sista gången för en tid.

Och det är just därför, bland annat, som jag väljer att lägga bloggen på is nu. Om jag ska få den där gradun gjord nu en gång för alla så måste jag koncentrera mig och fokusera på den. Men det är inte den enda orsaken till det här.

Bloggen har också orsakat en del ångest de senaste åren vilket har lett till att jag inte publicerat på samma sätt som tidigare. Den var en otrolig tröst för mig som sjukledig, men det började kännas jobbigt att folk kände igen mig som hon som brände ut sig efter ett tag. (Ja, för så pratas det ännu. Hon som brände ut sig. Som att jag själv valde att bli sjukskriven. Som att jag själv valde att bli sjuk) 

Jag har funderat fram och tillbaka på det här ända sedan årsskiftet någon gång. I flera omgångar har jag tänkt sluta helt och hållet. Men jag bestämde mig sedan för att jag först måste känna efter hur det känns utan bloggen, att ta reda på vem jag är utan den. Sedan när jag vet det bestämmer jag hur jag gör med den. Om jag fortsätter eller om den är ett avslutat kapitel i mitt liv. 

Tack till dig som läst, delat, kommenterat och tummat upp här under de här fem åren! Det betyder mycket för mig. Jag kommer att fortsätta skriva, åtminstone musik, men kanske också andra texter. Du hittar mig i fortsättningen på YouTube och Instagram. Och kanske senare också här- men det lämnar vi öppet än så länge.