Jag övar

I januari rekommenderade min terapeut två böcker åt mig: Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv- inte vinna ett krig av Anna Kåver. Länkarna går till Adlibris där du kan köpa böckerna om du blev intresserad. Speciellt varmt talade terapeuten om boken av Åsa Nilsonne, och jag lånade båda på biblioteket och läste först ut den av just Åsa Nilsonne.

Boken handlar om medveten närvaro, dvs. att bli medveten om sina tankar och hur de påverkar ens liv. Eftersom jag gått i kognitiv psykoterapi i två år (ja, förra veckan var det två år sen jag började) var det här inte helt obekant för mig, men det jag läste i boken stödde ganska bra det jag lärt mig i terapin.

Medveten närvaro (mindfulness) handlar i princip om att observera och beskriva det som händer i nuet utan att döma. Speciellt det där med att inte döma var viktigt för mig att läsa. Jag tror det är vanligt att man dömer både det ena och det andra utan att tänka på det. I det här fallet fungerar värdera som en synonym till döma, ifall det blir tydligare så.

Jag dömer mig själv hela tiden. Det blev väldigt tydligt för mig en morgon på jobbet när jag bestämt mig för att försöka vara uppmärksam på mina tankar. Under den första timmen på jobbet hann jag tänka att jag är dum och dålig åtminstone femton gånger. Jag är medveten om att jag tänker fula tankar om mig själv sen tidigare- men att jag gör det så här ofta hade jag inte reagerat på tidigare. När tankarna dök upp försökte jag göra så som Åsa Nilsonne föreslog i boken- bara uppmärksamma tanken (ojdå, nu tänkte jag så där igen) och sedan släppa taget om den.

Eftersom vi diskuterar liknande saker i terapin var jag redan lite bekant med hur dömande jag var mot mig själv, men tidigare hade jag sedan genast dömt ut mina arga tankar om mig själv och på så sätt bara blivit ännu mera övertygad om att jag faktiskt är misslyckad och dålig. Jag ska ge ett exempel så blir det förhoppningsvis tydligare. Om jag tänkt att jag är misslyckad och dålig och kommit på mig själv har jag genast efter det tänkt något i stil med ”nu tänkte jag så där igen, att jag är så dum att jag inte lär mig att det inte är sant.” Det har sedan blivit ett slags dubbel bestraffning för mig. Också när jag läser mina gamla inlägg här på bloggen märker jag av det där beteendet. Jag analyserar sönder mitt eget beteende och förklarar min utmattning som att felet bara ligger i min egen envishet. Lite som att det bara var rätt åt mig att jag mådde dåligt då jag ändå är så konstig. Och så visste jag inte alls hur jag skulle komma ur det här beteendet.

Så tipset om att bara vara uppmärksam på sina dömande tankar och bara låta dem gå var väldigt bra för mig. När jag gjorde så här blev det lättare för mig att koncentrera mig på jobbet. Och det som sedan hände nästa dag var väldigt spännande. Det var nästan -20 utomhus, och jag hade ont i magen. Efter en stund märkte jag att koncentrationen började tryta. Och den här gången drog jag inte genast slutsatsen att det var jag som var dum och dålig, utan jag konstaterade att det kanske inte var så konstigt om min koncentration inte hela tiden var på topp när jag frös nästan hela tiden och hade ont i magen. Det var SÅ skönt att inte genast söka (och hitta) felet hos mig själv.

Jag återfaller varje dag i gamla mönster, och tänker att jag är dum och dålig. Men jag försöker vara uppmärksam på det och på så vis bli av med de här tankarna. Jag övar helt enkelt. Knappast kommer jag nånsin att helt bli av med de dömande tankarna om mig själv, men det är skönt att märka att jag mår bättre när jag inte genast ser felet hos mig själv.

Jag beställde boken till mig själv då jag vet att det finns saker jag kommer att behöva läsa på nytt.