Jag kan inte

Äntligen påsklov! I år har jag sex dagars påsklov (eller ja, graduhandledning en av dessa sex men ändå). Jag är verkligen i behov av ledigt nu. I fredags tänkte jag börja gråta när jag inte hittade mitt namn på jobbets semesterlista så på den nivån är tröttheten nu. Det löste ju sig jättesnabbt, och berodde bara på att jag inte var med på semesterlistan förra året. Inte på att jag inte skulle få ha sommarsemester i år. Men nu ska det här inlägget inte handla om påsklovet.

Florakören har 75-årsjubileum i maj. Jag sjöng i kören 2010-2015 (andra- och senare förstasopran för er körmänniskor som är nyfikna på stämmor.) Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska delta i konserten och jubileet eller inte. Florakören gav mig mycket, men tyvärr är inte alla minnen av kören positiva och därför tvekade jag över hur jag skulle göra. 2017 när Brahe Djäknar (BD) hade 80-årsjubileum deltog jag i konserten men inte i festligheterna då Eurovisionen råkade gå samma kväll och jag såg på den tillsammans med några vänner. Att jag inte deltog i festligheterna var bra den här gången för jag fick en ganska stark ångest redan av att vara på konserten. Under den här tiden fick jag ångest i princip av att tänka på att vara i Åbo, men den starka ångesten överraskade mig då jag till största delen ändå förknippat körerna med glädje.

Så i februari fick jag en inbjudan till ett evenemang på facebook. Florakörens 75-årsjubileumskonsert Jag är en duktig flicka. Och min kropp och mitt inre bara skrek NEJ! och det var avgjort hur jag skulle göra. Jag kommer inte att delta den här gången. Det blir helt enkelt för känsligt för mig. Jag lever med duktighetsproblematik varje dag och det är för tillfället bara jobbigt att höra en massa andras upplevelser av liknande. Jag har till och med publicerat ett blogginlägg med rubriken Jag är en duktig flicka. Jag måste berätta färdigt innan jag lyssnar. Och jag har inte berättat färdigt ännu. Jag kan helt enkelt inte komma den här gången.

En duktig flicka på körjubileum 2014. Här var jag helt galet duktig men kände mig otillräcklig, dålig, korkad och ful.

Överlag har jag kommit fram till att mitt sätt att återhämta mig från min krasch betyder att jag måste se inåt. Inte utåt- och DÄRFÖR hjälper inte alla andras historier mig just nu, för jag behöver få lyssna till mig själv och min kropp. Precis som jag skrev för en vecka sen. Jag har lyssnat alldeles för mycket på alla andra i mitt liv. Och det gjorde att jag till slut tappade bort mig själv och bara såg fel med mig själv hela tiden.

Därför är jag inte på väg den här gången. Knappast gråter någon blod men jag tänkte att de få som kanske ännu minns mig från kören vill veta om jag är på väg eller inte. Så nu vet ni. Kanske ses vi på 80-årsjubileet. Kanske inte. Om ni saknar mig kan ni ta kontakt och så kan vi ses utanför körsammanhang.

Och med det sagt så tar jag lite påsklov från bloggen och mina andra sociala medier. Jag säger inte hur lång paus det blir utan jag kollar lite känslan hos mig själv. Kanske är jag utloggad hela påsken, kanske inte. Tidigast ni kan vänta er något inlägg här är på tisdag. Kanske får ni vänta ännu längre. Glad påsk till er som firar det, trevlig ledighet till er som har ledigt och ni som jobbar får förhoppningsvis en fet lön nästa gång så ha det bra ni också! Vi hörs nästa vecka!

Jag hade besök i måndags och därför köpte jag den här fina påskbuketten i söndags. Den är inte riktigt lika fin idag men nästan. Duken har min mormor sytt.