Vårtröttheten gör come back
Ja, i år har det ju varit en exceptionell vår för oss alla. Jag som var så nöjd över min situation fick tänka om riktigt ordentligt flera gånger, och det har varit väldigt frustrerande att hela tiden oroa sig för hälsan och ekonomin. Som jag skrivit i tidigare inlägg har den här ovissheten påverkat min psykiska hälsa ganska mycket. Och ironiskt så har det här gjort att jag haft svårare att söka hjälp trots att jag känt igen tecknen från värre perioder tidigare. Jag har känt att mina problem inte är tillräckligt viktiga och att jag tar andras tid med mitt gnällande.
I måndags hade jag terapi via telefon. Vi skulle ha haft det via videolänk men programmet fungerade inte så det blev telefonterapi. Och det kändes helt okej. Inte är det ju samma sak som att faktiskt träffas, men mycket bättre än ingenting. Men det som jag reagerade på efter att jag lagt på var hur trött jag faktiskt är just nu. Helt slut. Så klart ingenting att jämföra med hur utmattad jag var för fem år sen. Men ändå är jag så slut.
Jag orkar inte koncentrera mig på hela youtubevideor, tappar bort mig och börjar med något annat istället. När jag kommer hem från jobbet orkar jag inget annat än att ligga på soffan. Det är precis som att vårdepressionen jag fick redan i februari (och som kommer varje år) gjort come back- förutom det allra värsta humöret då. Och det är ganska påfrestande. Det enda jag orkar syssla med längre än typ 5 minuter åt gånger är musik. Det kan jag hålla på med så mycket att jag blir helt yr av det. Men oj vad det gör mycket för mig! Jag trodde liksom jag skulle börja baka bullar och pyssla en massa, men jag har inget intresse av det sedan jag blev färdig med mitt stora stickprojekt i mars.
Orsakerna till att jag är så slut just nu är flera. En stor orsak är min dåliga nattsömn. Jag sover oroligt, drömmer mycket och vaknar ofta. Och så har jag ganska svårt att somna från början också. Sambon och jag har börjat gå ut på promenad varje dag men en halv timme är inte samma som två timmar utetid som jag får på eftis. Jag har absolut ingen lust att motionera utöver promenaderna heller, fast jag förstår att det säkert skulle hjälpa åtminstone lite.
En annan orsak är ju allt med den här våren och all ny info man hela tiden måste ta in, samt rädslan för att smitta någon då jag själv hittills inte har några symptom- förutom lite dammnysningar och troligtvis någon lindrigare variant av pollenallergi (snuva och nästäppa som lättar av antihistaminer) och rädslan för att bli uppsagd. Förra veckan fick jag äntligen veta att jag inte kommer att bli uppsagd just nu, och efter det var det verkligen som att tröttheten slog till ordentligt. Vad som händer på hösten har jag dock ännu ingen aning om, men det får nu bara lov att lösa sig på något vis. Jag orkar inte tänka så långt ännu.
En annan sak som jag vet att påverkar är att vi har munskydd på jobbet som en försiktighetsåtgärd. Och jag har tydligt märkt en ökning på min trötthet sedan vi började med det här. Jag förstår ju varför vi har dem men oj sådan huvudvärk jag får vissa dagar. Då jobbar jag dessutom bara fyra timmar i sträck. Jag kan inte ens föreställa mig hur slut jag skulle vara om jag jobbade heltid med munskydd.
Terapeuten och jag kom sedan fram till att ledordet för mig just nu är vila, fast jag tycker att det är tråkigt. Det är det enda som just nu kan hjälpa mig vidare. Som tur har jag snart en semestervecka och då ska jag se till att vila, och musicera så klart. Det kom direktiv från kontoret att hela personalen ska ta ut någon form av semester i maj och jag blev helt nöjd av det här. Mitt nuvarande kontrakt går ju ut i slutet av maj, så skönt att få ha lite semester också i år efter all osäkerhet som varit. Det blir ju lite mindre semesterersättning då i juni, men just nu känns det verkligen som att den där extra veckan ledigt är mera värd.
Den här vårens jobblook nu då. Borde väl försöka borsta bort mina flygiga hårstrån med något också men vet inte hur hygieniskt hårspray är.
Om ni gillade det här svamliga inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför. Jag ville nämligen klargöra varför bloggen säkert kommer att vara lite tystare än vanligt ett tag.
Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla min facebooksida där jag delar alla inlägg.
