Var går gränsen?

Var går gränsen?

Här har det ekat tomt. Det finns en orsak men jag kommer inte att dyka in i den så hemskt mycket, men det här var tillräcklig orsak för mig att också vara borta från jobbet på måndag och tisdag. Om jag får det som sjukledigt eller annan frånvaro återstår att se, men det klarnar senast när jag får lönespecifikationen. Det har i alla fall med den där andra, mycket tyngre grejen än Corona, att göra. Jag förstår att det som läsare kan kännas skit att jag småhintar om en jobbig grej här i bloggen och sedan inte skriver mera än så här, men nu berör det här flera människor än mig och så måste jag faktiskt inte heller berätta allt bara för att jag har en blogg. Men varför jag överhuvudtaget skriver att det hänt en grej är för att jag inte orkar låtsas att allt är bra när det inte är det, för det är helt otroligt tungt. Och det är just det här som jag kommer att fundera över i det här inlägget, hur mycket jag lämnar ut här, vad jag inte berättar och varför.

Jag har ofta fått höra att jag är så himla öppen med både det ena och det andra. Också innan jag började blogga fick jag det ofta som komplimang, att jag är så öppen. Och det här retar gallfeber på mig av flera orsaker. Jag förstår att jag kan verka jätteöppen. Jag har oftast inga problem med att berätta saker om mig själv för andra och har överhuvudtaget lätt för att prata med de flesta. Men en del av det här pratbeteendet är faktiskt nervositet och mitt sätt att lugna mig själv när jag känner mig osäker. Och det gör jag ofta när jag umgås med nya människor. Men inget av det här syns utåt eftersom jag tränat på det här beteendet så mycket att jag inte ens märker av det förrän efteråt då jag ibland själv kan reagera på att jag inte egentligen ville avslöja vissa saker. Hur bra är det att berömma ett sådant här beteende då?

Det andra som stör med det här är att det här är den glada, lyckade delen av mig som uppfattas som öppen. För även om jag kan verka öppen och ärlig så skulle jag aldrig prata om min utmattning eller depression i t.ex. jobbsammanhang, även om det här fortfarande är en del av min vardag. Och så har det ofta varit, att jag berättat öppet om när jag lyckats med saker- men istället skämts så otroligt mycket när något inte gått som planerat att jag inte berättat. Hur öppet är nu det då?

Lite samma är det med bloggen. Här skriver jag ju mycket om vad jag varit med om- men den kanske största orsaken till att min utmattning som jag vänt in och ut på i terapin skriver jag aldrig om här. Av flera orsaker. Mest faktiskt för att skydda mig själv. Det skulle bli ett jävla helvete för mig om jag outade precis allt här, och jag orkar inte med mera helvete. Men jag behöver ändå få berätta om vad jag varit med om. Och så måste jag faktiskt inte heller berätta allt och därför har jag dragit den här linjen. Den enda som kan avgöra vad jag känner mig bekväm med att berätta i bloggen, eller i övrigt är jag själv. Och det är där gränsen ska gå.

Men det är inte alltid så lätt, och speciellt inte om man lärt sig att inte lyssna på sina egna känslor. Tidigare har jag gått över mina egna gränser, t.ex. det här inlägget skulle jag aldrig publicera idag. Men jag märkte ganska fort att det kändes för utlämnande och drar nu istället den mera restriktiva linjen och berättar inte sånt som ens känns lite för öppet här i bloggen. Hellre att jag berättar “för lite” än går över min personliga gräns. Jag försöker också att anpassa umgänge med andra människor så att jag inte efteråt känner att jag lämnar ut för mycket av mig själv. Det går sisådär men det hjälper att tänka att alla tystnader inte måste fyllas ut.

Vi får se hur mycket jag orkar blogga nu. Den här våren har som sagt varit väldigt tung och jag känner att jag behöver vila. Så även om jag tänkte skriva gradu på sommaren så ska jag försöka passa på att vila och återhämta mig också under sommaren. Men YouTube har jag åtminstone nu mycket inspiration till, så vi ses där. På lördag är det konsertdags igen. Här nedanför kommer ni till premiärlänken där ni kan passa på att prenumerera och sätta påminnelse på så ni inte missar den! Om två veckor tänkte jag sedan att vi skulle sjunga sommarsånger tillsammans, men ni kommer nog att höra mera om det här ännu.

Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.

Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla min facebooksida där jag delar alla inlägg.

Jag finns också på instagram!

2+

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close