Ingen riktig lucia
I början av oktober började jag igen se reklamer om att ställa upp som kandidat i Finlands luciaval. Först blev jag förvånad. Skulle det faktiskt ordnas luciaval också 2020? Motiveringen var att nu om någonsin behövs ljus och hopp, vilket jag till viss del kan hålla med om. Och luciatraditionen är också för mig ljus och glädje. Faktum är att det är, och alltid har varit, ett slags höjdpunkt på året för mig. Men p.g.a. de här valen har lucia också inneburit sorg för mig. Att jag aldrig fått bli lucia (förutom inhopparlucia en gång, d.v.s. ingen riktig lucia) har blivit ett kvitto för mig på att jag inte duger.
Jag måste erkänna att jag var lite sugen på att ställa upp. Vem skulle liksom vänta sig en 29-årig, cynisk lucia? Fast just därför lät jag bli- för jag vet, av erfarenhet, att jag inte skulle bli vald. Det finns till och med statistik på att det oftast är kandidat nummer fem från Helsingfors som vinner. Och även om jag numera kallar mig själv nylänning då jag bott i Esbo i fem år redan, skulle jag bli kallad Åbobo eftersom jag är uppvuxen i Åbo. Skit samma att jag aldrig riktigt kände mig välkommen där heller.
Att det är kandidat nummer fem från Helsingfors som oftast vinner är i sig ingen överraskning. Helsingfors är Finlands största stad och Finlands lucia uppträder mest där. Att Helsingfors är Finlands största stad innebär också att det är större sannolikhet att man har många kompisar, eller åtminstone många bekanta, som kan rösta på en. Och det är ju det det i slutändan hänger på, att man är populärast så man blir vald. Det här skrev jag om för två år sedan också.
I princip är ju alla personval sådana. Samma sak är det med politiker- vi väljer dem vi tycker om, på ett eller annat sätt. Så varför gör det mera ont för mig att lucia är ett likadant val? Jo p.g.a. allt prat om att lucia ska vara en som lyfter de svaga och värnar om allas lika värde. Och då kan det faktiskt vara väldigt svårt att sätta sig in i hur det känns att ha blivit mobbad om man själv alltid varit den populära. Inte omöjligt förstås, men säkert ganska svårt.
Därför har den här pinsamma tönten från Åbo (som enligt flera jag pratat med skulle vara en bra lucia) igen lussat på youtube. Eller ja, kommer att lussa på söndag. Det börjar bli något av en tradition på min kanal med lucia. Här nedanför kommer ni till min luciamorgon. Premiären sker 8.00 på luciadagen, alltså på söndag, men videon går förstås att se senare också. Nästa år är det femte året i rad- så kanske jag borde börja planera för en alldeles speciell video då? Och jag vet, jag är 30 nästa år. Men jag börjar också ifrågasätta den här ungdomsnormen vi har med lucia- och i hela samhället överlag allt mera. Men det är ett annat blogginlägg.
Jag vill förtydliga att jag på inget sätt vill kritisera någon av dem som ställt upp i luciavalet, varken i år eller tidigare år. Jag ifrågasätter vitsen med själva valet, inte människorna. Så alla vet och ingen blir ledsen.
Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.
Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.
