Första gången

Första gången

Gott nytt år på er nu då! Allra helst skulle jag inte önska er det eftersom jag får panik av alla “det här året kommer att bli det bästa någonsin”-uppdateringarna jag ser överallt, men gott nytt år är en sån standardfras så det skulle kännas konstigt att inte använda den. Orsakerna till min nyårsångest är många och för att göra en lång historia kort handlar den om prestationsångest och besvikelse. Men nu ska jag inte gå in på det.

Mitt jullov tog slut idag. Jag var totalt ledig i 16 dagar och även om det verkligen behövdes blev jullovet ett slags humörsvängning för mig. Speciellt juldagen var tung och jag pendlade mellan apati och att maniskt göra grejer för att inte behöva tänka. Jag vet att allt det här är normalt när man sörjer men jag blir ändå så överraskad varje gång. (Ja, jag har varit med om några dödsfall de senaste åren) Vid mellandagarna när jag igen sjönk ner i stark ångest insåg jag att jag behövde göra något åt saken. Att jag inte skulle orka må så där konstigt hela jullovet. Så jag skickade ett textmeddelande till min terapeut om att boka om nästa tid till ett tidigare tillfälle. Nästa tid jag hade var nämligen i slutet av januari och det är en lång tid att vänta.

Hen svarade nästan genast och erbjöd dessutom en telefontid dagen efter. Vi pratade bara i 20 minuter men allt kändes mycket lättare efter det. Hen berömde mig också för att jag tog kontakt. Jag har aldrig tidigare vågat ta kontakt mellan de bokade tiderna, det här var första gången. Då har jag gått till samma terapeut i snart fyra års tid, och hen har alltid uppmuntrat mig att ta kontakt om det händer något plötsligt. Jag har däremot varit helt säker på att jag stör och tar kontakt i onödan om jag hör av mig under hens sommarsemester eller vid jullovet. Det gjorde jag nu också men försökte tänka att om hen är på jullov och inte har telefonen på svarar hen så fort semestern är slut, och då har jag inte stört hen. Samt att hen ju alltid sagt att jag ska kontakta hen om jag plötsligt behöver prata. Och det hjälpte ju.

Vi bokade samtidigt in en ny tid innan den gamla, så nu kommer jag att gå i terapi två gånger i januari vilket känns bra och välbehövligt. En av de jobbiga sakerna med 2020 var ju att min fpa-finansiering av terapin tog slut och jag blev tvungen att stå för hela räkningen själv. Det här ledde ju till att jag inte kunde gå lika ofta i terapi som tidigare och jag tror jag skulle ha behövt gå oftare än en gång i månaden som jag gjort nu under hösten. Vi får se hur vi gör med fortsättningen, det kan hända att jag blir tvungen att ändra på något så att 2021 inte behöver bli ett lika bergochdalbaneår som 2020. Men jag är stolt att jag vågade ta kontakt och kommer att försöka köra samma taktik med graduhandledaren, så kanske jag någon gång kan lägga det projektet bakom mig. Att bara sköta alla känslogrejer själv har ju uppenbarligen inte fungerat när det gäller gradun, så kanske jag borde testa ett annat angreppssätt.

Skålar för att jag vågade gå emot impulsen om att jag stör och att mina problem inte är tillräckligt stora.

Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.

Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.

Jag finns också på youtube och instagram!

 

+4

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Close