Att dra sig undan och att få visa besvikelse

Här har det varit tomt. Våren har varit tung för mig av flera anledningar och nu har jag bytt arbetsplats igen. För ungefär en vecka sedan fick jag sedan ett slutligt nej för det som jag jobbat hårt med under hela våren. Och nej, jag kommer inte att utveckla vad det handlar om, åtminstone inte ännu. Kanske vid ett senare tillfälle men jag måste få smälta det först. 

Jag blev riktigt ledsen och fick inte så jättemycket gjort på jobbet den dagen, men på sätt och vis kändes det också skönt att nu äntligen veta resultatet. Väntan var också ganska lång nämligen. Och som tur arbetade jag hemifrån den dagen. Typiskt så kändes det som om alla andras instagramuppdateringar handlade om hur lyckade de var, och jag kände mig som världens sämsta människa med mitt misslyckande. Så jag stängde in mig hemma och loggade ut. Jag orkade inte ens med tanken på att säga hej till grannarna så jag stannade inne i princip hela dagen. Så här gör jag alltid när jag får negativa besked, drar mig undan andra människor. 

Nästa dag när jag sedan var på lite bättre humör slog det mig att det känns jobbigt att aldrig få visa besvikelse utåt, och särskilt inte på Instagram. Jag tror att det här är en av orsakerna till att jag blivit så pessimistisk som jag blivit, och säkert en del i att jag alltid drar mig undan om jag är ledsen över något. Besvikelse är en så obehaglig känsla just för att det är lite fult att visa utåt. Men det är ju därför det alltid gör så ont när andra lyckas med saker som jag vill lyckas med, för att det är förbjudet att ärligt visa hur man känner. Eller så ska man ha någon positiv slutkläm i stil med ”ja men då lär jag mig att jobba hårdare”. Och ja, i vissa fall visar det sig sedan att det var bättre att det gick som det gick. Men för mig känns det jobbigt att behöva klämma fram det där genast när jag fått dåliga nyheter. Jag vill få vara ledsen, utan att skämmas och tvingas dölja det. 

Det är egentligen helt otroligt att det ses som fult om man t.ex. förlorar en tävling och man uttrycker att man är besviken över att man inte vann. Liksom- man har säkert satsat massor och övat, och så ska man ungefär vara glad för vinnarens skull utan att få känna att det var lite jobbigt att det inte gick som man själv ville. Jag tänker bara att det skulle vara lättare att vara glad för andras skull om man också fick vara besviken ibland. Till och med så att andra såg det. 

Just nu är jag som sagt ganska slut, så vi får se hur mycket jag orkar blogga nu under sommaren. Men jag försöker trösta mig med att folk har annat att göra än att läsa bloggar, så kanske det inte är hela världen om jag inte har så mycket att säga just den här sommaren. Vi hörs när vi hörs helt enkelt. Glad midsommar på er i alla fall! Om du inte kan få nog av mig kan du ju prenumerera på min youtubekanal, följa mig på Instagram och gilla mina facebooksidor. Här är bloggens, här är musikens. Och som vanligt får ni gärna tumma upp inlägget om ni gillade det!