Våga vila!
Jag satt och skrev anteckningar om vad jag ska komma ihåg att diskutera i terapin när terapeutens semester är slut i början av augusti. Tankar som behöver ventileras tar inte semester, och därför skriver jag upp det som jag behöver diskutera mera om i terapin. Men precis som terapeuten säger är mitt arbete denna sommar min rehabilitering, och att lära mig att vila.
Jag har aldrig haft möjlighet att vila förut, med alla jobb och allting, så det blev extremt svårt att låta mig själv vila när jag sedan blev sjukskriven. Jag har sett vila som belöning för utförd prestation, och när jag låg på soffan utan krafter fick jag bara ångest över allt jag inte orkade göra, eftersom jag inte ansåg att jag ”förtjänade” vila.
När jag nu satt och skrev de där anteckningarna kom ett viktigt budskap fram från ingenstans. Det sade riktigt pling. Frasen var helt självklar och så viktig, nämligen Våga vila! Jag gillar allitteration, och det är ju den här frasen. Den här grejen är viktig för mig, men säkert för många andra också. Att våga ta en vilopaus när man känner att det blir för mycket. Trots att man kanske ”bara” jobbat två timmar. Förstås går det ju inte om man är på jobb någonstans och inte styr sina rutiner, men när man är hemma. Känns det som att jag behöver sova en stund för att jag nu är för ledsen för att skriva gradu/blogg/ göra något annat, ja men då måste jag våga vila.
Vila är ingenting man förtjänar. Precis som mat behöver man den bara av den anledningen att man är en människa. Och det är så synd att vi missbrukar ordet förtjäna på så sätt att vi får skuldkänslor när vi lyssnar till våra egna behov. Så nu uppmanar jag er att våga vila när ni behöver det! Funderar faktiskt på om jag borde trycka upp en mys-t-skjorta med ”våga vila” på. För jag behöver påminnas om att jag ska våga vila ibland. Även om det kan tänkas självklart, är vila, och att låta mig själv vila och inte göra någonting, det allra svåraste för mig just nu.