Inte värt min tid

Inte värt min tid

Idag körde vårterminen igång för mig, både jobb- och studiemässigt. Min plan att jobba 15 minuter med gradun sket sig totalt och det blev istället ca 45 minuter. Men jag gjorde en preliminär forskningsplan och nu vet jag mera om mina arbetstider under våren, och kan börja kolla vilka dagar jag åker till arkivet innan jobbet. Yes, det arkivet jag jobbade på förra året. Åtminstone den platsen känns trygg för mig och därför tror jag faktiskt att gradun kommer att vara möjlig att faktiskt skriva nu. Orsaken till att det blev “för mycket” gradu gjort idag var ångesten inför det nya jobbet. Jag var verkligen jättenervös inför det och därför kändes det bättre att göra på gradun istället för att bara stressa. Men jobbet gick helt okej. Eller så känns det i alla fall. Men det får vi ta i ett annat inlägg, för nu ska jag skriva om en helt annan sak.

Dagen efter julen fick jag ett argt meddelande från en av mina vänner i en av våra chattgrupper. Vännen hade fått följande HBL-artikel rekommenderad i sitt flöde och var trött på predikningarna om träning som kommer direkt efter att julen är slut.

Jag blev precis lika arg som min vän. Inte ens till januari fick vi vänta på träningshetsen, utan knappt var julen slut så skulle det dåliga samvetet knacka på dörren i form av rubriker som denna. Jag såg nämligen också en massa liknande rubriker i löpsedlarna i butiken där jag handlade mat. Tidigare har jag inte reagerat på det här men nu blev det så himla tydligt hur ätstört samhälle vi lever i. Under julen ska man frossa och äta så mycket som möjligt, för att genast den 27 december börja skämmas och därmed banta igen. Bort med julfläsket! Hur mycket fläsk kan man ens åstadkomma på tre dagar? Men träna ska man, som straff för att man åt lite mera under tre dagars tid. För man kan ju faktiskt inte leva helt som man vill?

Jag tycker i allmänhet inte om att sporta. Jag förknippar andfåddhet med panik och hatar att bli svettig. Därför är den enda träningen jag på riktigt tycker är rolig simning. Och herregud så jag har känt mig skit över det här. Speciellt då jag gick upp mycket i vikt på grund av stress och nervöst log mot alla att det är så roligt att jumppa sex gånger i veckan. Trots att jag hatade det mer än mig själv. Så fet som jag var skulle jag också lida, men det var skitviktigt att alla andra trodde att jag gjorde det av egen vilja och inte på grund av deras blängande blickar. För det var faktiskt pinsamt att ha gått upp så mycket i vikt som jag hade.

Också när jag blev sjukskriven predikade läkaren om att jag borde röra på mig. Det ska tydligen vara bra mot depression. Då var jag så slut så jag grät floder av att vistas utanför hemmet en timme. För jag hade också förutom depression också svår utmattning. Men just det, det är ju ingen sjukdom i Finland. Men rör nu sedan på sig då i det skicket. Just på grund av den här bakgrunden blir sådana här rubriker ett så hårt slag i ansiktet på mig. Ett bevis på att jag är dålig och inte duger. Att mina intressen är fel.

Men jag har bestämt mig. Det är inte värt min tid om träning bara ska vara en plåga för att jag ska vara duktig och se snygg ut. Det är inte ens värt min tid att läsa den här artikeln- för den får mig bara att skämmas och må dåligt. Och jag är så jävla trött på just det, att skämmas. Jag har knappt gjort något annat i mitt liv än skämts. Och det är så sorgligt.

Hur skulle det vara om vi lämnade sånt här skuldbeläggande och ätstörningsuppmuntrande i 10-talet? Om vi inledde 20-talet med att fundera på vilken inverkan sådant här träningspredikande har på hälsan? För psykisk hälsa är också en stor del av hälsan och om den är i dåligt skick är lusten att förbättra den fysiska inte särskilt stor. Åtminstone jag blir inte särskilt inspirerad till träning genom att känna mig skit. Tvärtom. Om jag känner mig skit och dessutom får det bekräftat utifrån blir jag rebellisk och gör precis vad som helst annat än det jag är dålig på. Bland annat därför är min relation till städning fortfarande allt annat än neutral. Tänk om vi bara kunde acceptera att olika människor tycker om olika saker och gör olika val baserat på det? Och uppmuntra till träning som ÄR rolig och som inte alltid handlar om att gå ner i vikt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close