Saker jag vill att vi lämnar i 2020

2020 har inte varit lätt för många människor, och jag har också fått min beskärda del av sorg och ångest det här året. Två dödsfall inom familjen har jag gått igenom och en massa annan ångest också, så jag kommer inte att orka skriva någon regelrätt årsresumé hit. Mycket känns också som sådant som jag inte vill skriva om i bloggen, så också av den orsaken vill jag inte skriva någon sammanfattning av året 2020 hit. Jag vill ändå på något sätt skriva om året som gått så jag kan gå tillbaka till det här och begrunda sen senare när jag har nått ett avstånd till allt. Jag börjar med saker jag önskar att vi slutar med efter det här året. 

Skuldbeläggande, övervakande och pekpinnar

Det som varit enormt påfrestande i år är alla pekpinnar om hur man borde bete sig. Vart man än vänt sig så har någon annan haft åsikter om hur man gör och det har lett till att jag i vissa fall dragit mig från att t.ex. blogga om vissa saker, av just rädsla att bli tillsagd om det ena eller det andra. Jag har kommit ganska lindrigt undan just på grund av min avhållsamhet och försiktighet i allmänhet, men jag blev jätteilla berörd av att se en bekant bli totalt idiotförklarad i ett facebookkommentarsfält då hen skrev att hen var orolig för sin psykiska hälsa då alla sammankomster avbokats tidigare i år. Överlag tycker jag folk har gått tillbaka lite i sin uppfattning om hälsa, och allt har handlat om Corona i år. Psykisk hälsa har igen varit en parentes. Precis som det kändes att det var 2015 då jag blev sjukskriven. 

Att anta en massa om folks situation utan att ta reda på fakta

Den här punkten hör ganska mycket ihop med den förra, men jag tycker det har synts tydligt i år hur mycket man bara antar om varandra utan att ta reda på hur det egentligen ligger till. Jag har skrivit redan om att uttryck som ”kanske vi nu slutar spontanshoppa och resa i onödan” känns ganska respektlösa för mig. Jag har inte råd att spontanshoppa förutom på loppis och har inte rest utanför Finland och Estland på flera års tid, och har verkligen fått undersöka vad som är viktigt för mig de senaste åren med utmattningen, depressionen och återhämtningen genom terapin. Dessutom visar sådana här uttryck på enorma privilegier som inte alla har. Och tyvärr tycker jag mycket av restriktionerna i år riktat sig till rika människor med kontorsjobb. Som det antas att jag också ska ha i och med min ålder och utbildning. Och det gör mig ganska ledsen, för jag trivs bra med att jobba med barnen just som eftisledare. Jag skulle inte vilja vara lärare trots att det är högre status att vara lärare än eftisledare.

Jag vet att jobbet är viktigt och inte alls lätt alla gånger men tyvärr ses det ofta ner på eftisledare. Och det är en av orsakerna till att det känns som att jag inte vill jobba som eftisledare resten av min karriär. Trots att jag verkligen gillar barnen, deras kreativitet och framför allt deras ärlighet. Jag har också tagit illa vid mig när det pratats om att ”alla under 30 är så oförsiktiga och bryr sig inte alls om viruset”. Jag känner ingen som är så noga med säkerhetsavstånd som jag. Jag skulle vilja att vi inte bara antog att för att någon är si och så gammal eller bor här eller där så måste hen jobba med något sånt här, eller hen måste älska det här som samtalsämne, utan istället kanske försöka lära känna varandra mera på riktigt. Samt respektera alla människor- vad de än jobbar, studerar eller inte jobbar med. Ingen vet varför någon jobbar t.ex. på Mc Donald’s och det ska vara ok också att trivas med andra jobb än kontorsjobb. Också fast man har universitetsutbildning som jag. 

Om några månader får vi kanske också dumpa munskydden. Så hemska har de inte varit, men nog trivs man ändå bättre utan dem.

Det var det som jag kom på just nu, säkert finns det en massa annat också som jag kommer på efterhand men som sagt går jag igenom sorg nu och är inte lika verbalt skarp p.g.a. det. 2020 har ändå inte för mig personligen varit det jobbigaste året, även om det varit väldigt tungt också för mig. Rekordet för det tyngsta året håller fortfarande 2011 för mig, och som del 2 till det här inlägget kommer jag sedan att skriva om saker jag skulle vilja att vi tar med oss från 2020.

Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.

Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.

Jag finns också på youtube och instagram!