30 livsvisdomar från en 30-åring
Jag fyllde 30 i söndags. Jag har haft massor med ångest över 30-årsdagen hela året, men nu känns det helt okej att vara 30. Mina år som 20-nånting är slut nu. Och tur det, för de var jobbiga år. Redan några dagar efter min 20-årsdag hände det värsta jag varit med om, det här. I år blev det för tungt för mig att skriva långa texter om det här, men en sång finns på YouTube. Ni hittar den i länken nedanför.
Men här har ni nu då visdom från en 30-åring. Lite blandad visdom, såväl allvarlig som sådan med glimten i ögat.
Att vara smal är inte alltid lika med bättre hälsa.
Jag väger säkert inte mycket mindre än vad jag vägde när jag vägde som mest, men alla mina värden är bättre nu än när jag var underviktig.
Om man funderar på om man ska gå på toa nu eller senare ska man gå nu.
Annars tänker man inte på något annat än när man har tillgång till en toa igen.
Att ha en ”tappa bort sig”-marginal när man ska ta sig till ställen man inte varit på förut gör en mycket lugnare.
Planering är a och o alltså när man ska ta sig någonstans man inte varit förut.
När träning slutar handla om att (bara) gå ner i vikt och istället om att må bra blir det lättare att motivera sig till den.
Ja, till och med roligt kan det bli. Jag sprang freaking 10 km i lördags, min sista dag som 20-nånting. Det lyckades jag med bland annat för att jag förra året insåg att min ångest blev lättare att hantera om jag sprang. För att jag sover bättre de dagar jag sprungit. Och för att jag fick pepp och coachning av min vän.
En kombination av jobb på distans och på kontoret är att bra.
Flexibilitet är framtiden!
Det måste vara ok att sörja sådant som inte gått som man ville.
Som mina år som 20-nånting. De blev på de allra flesta sätt inte som jag ville. Ja, det fanns ljuspunkter men mycket var så in i helvete-jobbigt. Och det måste vara ok att erkänna det och prata om det utan en positiv slutkläm. Det är lättare att gå vidare då.
Musik är det bästa som finns!
Och nej, det går inte att diskutera!
Det som fungerar bra en tid kan vara helt fel i ett senare skede.
Jag bytte medicin i somras. Våren var ett enda stort ångestmoln för mig och det berodde delvis på att medicinen jag tagit sedan 2016 inte mera passade min livssituation. Jag har mindre ångest nu efter bytet, men helt borta är den förstås inte. Det här gäller förstås också andra saker. Många människor jag umgicks med för 10 år sedan umgås jag inte med mera, för det fungerar inte av olika orsaker. Och det är faktiskt okej.
På konsert ska man inte briljera.
Att köra ett välbekant och ordentligt inövat program fungerar oftast bättre. Annars stressar man bara över om man klarar av det som är svårt och missar helheten.
Man måste inte vara lugn eller neutral i alla situationer.
Det måste vara ok att känna alla känslor.
Man behöver inte heller vara allvarlig hela tiden.
Men det ska också vara ok att vara lite barnslig och löjlig ibland. I rätt sällskap går det.
Man behöver inte heller le och vara glad och phhossitiiiiv hela tiden. Inte ens på bild.
Nej, faktiskt inte det heller. Titta nu så bra det går.
Det är ok att ge upp ibland.
Ja, faktiskt. Ibland är det till och med bättre att ge upp än att envisas med att fortsätta med något som inte fungerar.
Alla människor är flerdimensionella.
Jag är inte bara språkvetare, inte heller bara fästmö eller kvinna. Jag är allt det och så mycket mera.
Vässade sminkpennor ger ett bättre resultat.
Säkert helt självklart men jag blir alltid förvånad över hur mycket bättre det blir när jag vässat pennan. Ja, det gäller alla sorters sminkpennor. Och förstås vanliga pennor också.
Terapi är bra.
Synd bara att det är så dyrt. Efter tre år ska man som sagt vara frisk eller rik. Jag är ingendera.
Det är viktigt att säga till sina vänner att det var roligt att ses.
Ganska självklart kan tyckas men åtminstone jag blir glad av att höra det här.
Mediciner kan rädda liv.
Medicin räddade mitt liv.
Av allt det goda som man förtär, av alla jordiska drycker, jo kaffetåren den bästa är!
Till vardags som fest—kaffe är bäst. Och då glömde jag att koka kaffe till mina vänner i lördags. Så roligt hade vi faktiskt!
C-dur—det är grejer det!
Speciellt om man blir ombedd att kompa något man aldrig spelat förut halv tolv på natten på en fest.
Det är något magiskt med ASMR.
Och Gentle Wispering ASMR (På Youtube) är bäst. Jag hittade ASMR förra året när jag hade massor med coronaångest. Det har hjälpt mig massor. Det intressanta är att jag tills då trott att jag är den enda som upplever de här ”tingles” av vissa röster och nu hittat ett helt community med andra som också upplever det.
Det lönar sig att sova på svåra beslut.
Och om någon hetsar en till ett snabbt beslut ska man dra öronen åt sig.
Rött läppstift får tänderna att se vita(re) ut.
Inte alla röda färger dock, de som drar åt varmt kan ha motsatt effekt.
Kladdkaka är en bra tårtbas, men man kan gärna lägga till lite bakpulver i receptet.
Det mesta går över. Förr eller senare.
Inte allt, men det mesta, både positivt och negativt går över. Och det är både skönt och jobbigt att ha insett det.
Att städa går mycket lättare när man har en bra ljudbok eller podd att lyssna på.
Och hur städat ens hem är är inget betyg på ens människovärde, även om många vill få det till det. Jag kommer säkert aldrig att bli en städgalning, inte ens fast jag är jungfru till stjärntecken, men det måste duga ändå. Jag är så trött på att skämmas.
Ångest och depression är inte samma sak, men det kan vara svårt att skilja dem åt.
Jag har fått vård för depression och varit jävla arg på mig själv över att jag inte mår bra. Då är en stor del av mina problem ångestrelaterade.
Hälsa är inte bara fysisk, psykisk eller social.
Dessutom hör de här delarna ihop starkt och kan inte kopplas ifrån varandra. Också en av orsakerna till att mina blodvärden är bättre nu är ju att min psykiska hälsa är bättre. Bra är den inte men jag är åtminstone medveten om det nu.
Regelbundna längre helgledigheter är guld.
Ja, verkligen. Jag är helt otroligt nöjd över att jag tog ut semester nu i början av den här veckan efter helgens kalas. Då hade jag inte ens något stort kalas men mycket fixande blev det ändå.
Livet tar inte slut vid 30.
Det har jag bestämt mig för nu. Skål!
Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.
Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.
Jag finns också på youtube och instagram!
